BMI – Body Mass Index

BMI är ett sätt att mäta huruvida man ligger i riskzonen för viktrelaterade sjukdomar. Metoden togs fram på 1800 – talet av en man vid namn Adolphe Quetelet och är tänkt att användas för att avgöra sambandet mellan en befolknings vikt och dess risk för hälsoproblem. På 1970 – talet la forskare märke till att mätmetoden på allvar och den började användas mer.

För en enskild person så kan sättet att mäta bli ganska missvisande, då det inte tar hänsyn till ålder, kön och hur vältränad man är. Resultatet kan bli att fetman överskattas ibland, och underskattas andra gånger. BMI ska bara användas för personer över 20 år, för barnfetma används istället ett mått som kallas isoBMI. För den som vill ha ett mer specifikt mått på eventuell övervikt så är det egentligen bättre att mäta kroppsfettet i procent.

Detta kan göras på ett par olika sätt, till exempel med hjälp av kalippermetoden eller genom en bodpod – mätning.

Definitionen av BMI för personer över 20 år är:

Vikten (kg) delat med längden (m) i kvadrat.

Uträkningen för en person som väger 60 kg och är 1,65 m lång ser alltså ut såhär:

BMI = 60 / 1,65 x 1,65

BMI = 60 / 2,7225

BMI = 22,0